Små påskgubbar
Alla tycker såklart att sina egna barn är dom sötaste! Och samma gäller såklart mig (;
Tillbaka i matchen
Hej vänner! Idag har jag mått lite bättre, inte lika illamående, även fast det ligger som ett moln över mig om dagarna så har jag iallafall orkat vara uppe! Har beställt tyg för jag ska sy en mobil med stjärnor måne moln och regndroppar till bebisen. Pysselsugen minst sagt (: lite andra saker jag vill sy också, men först mobilen!
Annars mår jag bra, inte så värst mycket att berätta i och med att mina dagar just nu är ganska enformiga. Jag längtar tills illamåendet och tröttheten ger sig! Då ska jag hitta på lite mer, träna igen och ut och roa mig! Vi tänkte ta en myshelg snart och gå på bio och äta ute. Någonting som bryter vardagen lite. Viktigt att inte glömma bort sånt <3
Fina Evelina som skriver bloggen happilyeverafter har jag haft kontakt med under flera år och om någon vecka eller två (beroende på hur jag mår) ska vi ha en mysig dejt!! Gissa om jag längtar! En mycket nära vän, trots att vi aldrig träffats innan. Ja! Det ser jag verkligen fram emot! Massor!!! <3
Nu ska vi sjunka ner i soffan, känns som jag jobbar på ett hål här där jag sitter haha! Kanske ska byta ställning (; tänt ljus, älsklingen har poppat popcorn och gjort ingefära te till mig. En av det bästa mot illamåendet för er som är gravida.
Så! Ha en jättemysig kväll! Puss!
Häromdagen <3
.. there is something you must always remember.
Tittar på min busiga pojke som numera pratar flytande. Fick ett kryssa i papper på BVC om hur många ord han kan prata flytande nu. Vi kryssade i runt femtio och vår fina BVC kontakt såg ut som ett frågetecken. "Han pratar ju flytande" så det var bara att kryssa i nästa fyrkant och känna stoltheten! När blev du så stor?
Det är så många gånger man tar livet för givet. Det som sker är en självklarhet och man funderar inte ens på hur man skulle uppleva om det inte blivit så som det blev, man tillåter sig inte för man vågar inte riktigt känna på smärtan. Därför fokuserar man på hur det blev och det är väl egentligen det bästa. Men så kanske man skulle tänka lite på det andra för att.. Uppskatta ännu mer.
Jag funderade aldrig på hur det skulle vara om du inte skulle klara dig. Jag vågade inte. Men när jag väl gör det går det en stöt genom magen. Jag bli påminnd om att livet är skört. Och kramar dig lite extra. Du kom så tidigt och var så liten. En flicka som kom ynka 6 dagar innan dig dog på sin mammas bröst 16 timmar efter att hon kommit. Hon var inte den enda på vår avdelning som inte klarade sig. Jag drar in luft i lungorna och låter den stanna kvar tills jag nästan känner mig yr. Vad hade jag gjort om du inte stannat hos oss? Hade jag orkat fortsätta? Hade jag någonsin tagit mig upp igen? Så påminner jag mig själv om att tänka "tänk om" inte är nödvändigt nu. att du faktiskt finns här, andas, skrattar, busar, trotsar, går oss på nerverna och fyller våra hjärtan av värme och kärlek varje dag. Även fast man inte ska blicka bakåt så är lite bakåt bra ibland. Det påminner om hur skört livet är och att det är enormt viktigt att uppskatta och inte bara ta för givet. Då menar jag inte enbart liv, utan allt.
Jag tror inte jag riktigt egentligen insett hur enorm tur vi hade. Och att trots att du kom i vecka 28 inte fått några som helst men och komplikationer what so ever. Man säger att allt har en mening, men jag har aldrig förstått meningen med din tidiga ankomst. Jag ska aldrig mer önska att kommande barn ska skynda sig ut. Jag påminner mig om det ofta och klandrar mig själv på något vis "kom ut fort vi saknar dig" ekar i mitt huvud.
Hej då sociala medier
Även fast våra veckor är riktigt sköna, med mycket kvalitetstid ihop så är det mysigast med helgerna! Helt klart! Har precis stor städat hela huset, känslan av att hoppa i myskläder, tända ljus och sjunka ner i soffan med älsklingen och titta på film i ett nystädat hus, det är skönt det (; vi ska strax äta lunch, den tänkte jag sticka och träna på gymmet och plugga lite efter det. Ja bara en sån grej. Att göra någonting nyttigt på dagen gör så att man känner sig mer värd fredagsmyset! Vi tänkte köpa hem Thaimat ikväll. Hämtmat känns typiskt helg. Även fast vi oftast lagar hemma. Ytterst sällan vi äter snabbmat, men ibland är det som sagt skönt! Mer tid till att umgås och kramas!
Jag har insett hur jäkla mycket man sitter med mobilen. Så i går började vi med det vi tänker fortsätta med. Ja iallafall tills man känner att man inte dras till mobilen för att kolla uppdateringar på instagram. Vansinnigt egentligt. Sociala medier stiger oss upp åt öronen. Dags för förändring! Så med två avstängda mobilen försvann helt plötsligt mycket stress, vi pratade på ett helt annat sätt, och var närvarande. Ska jag vara ärlig så är det fruktansvärt skönt. Att stänga av mobilen var en av de bästa saker jag kunde göra för mitt välmående. Man ska nog sätta sig och fundera över vad det egentligen är som gör så att man inte mår helt hundra. Det här var en stor bidragande faktor. Ingen mår bra av stress. Tänkte istället för att stirra mig blind på en skärm av egentligen helt onödigt surfande lägga tiden på att läsa böcker, träna, plugga, och bara vara. Vila hjärnan. Jag älskar meditation. Yoga och meditation är mina sätt att varva ner. Flummigt säger många, fantastiskt effektivt säger jag (; men framförallt sitta ner med mina barn, läsa sagor, utforska nya saker, leka, kramas och snusa dom i nacken, pussa.. Jag ni förstår grejen. Jag satt med dorian i morse efter frukosten ihop och lekte med en plastbunke. Gömde saker i den och lät honom skramla och titta. "Tittut" är väldigt populärt haha (: bara en sån grej utan att höra hur man får uppdateringar, sms, samtal och snnat på mobilen. För får man det ja då har det varit en vana att avbryta och titta. Det här borde jag sätt innan. Men vad säger man, bättre sent än aldrig. Jag kommer aldrig mer ha på min mobil medan barnen är vakna och med oss, aldrig! Jag kommer aldrig mer sitta och dötitta på den medan jag umgås med min kärlek och inte när jag pluggar. Sen så (; för helt stenålders behöver jag nog inte bli. Det lilla gör så mycket.
Nu lunch och sen ja. Träna plugga, mysa, åka och köpa mat, mysa.. Ja ni förstår ^^ puss och ha en toppen helg!
Mitt liv med er, aldrig utan er.
Idag stod jag och tänkte på hur allt var innan barnen kom? Hur man kan när dom är ifrån en känna sig bokstavligt talat halv. Det är som att man tappat bort någonting som man är van vid att alltid ha hos sig. Undra hur hela dom föräldrar som har ett dussin barn känner sig? Dom kan väl aldrig känna hur ensamhet känns? Folk ljög inte när dom sa att livet skulle ändras radikalt när man fick barn, ingen kan vara beredd på det man när man precis blivit förälder får uppleva. Ett skräckinjagande lyckorus. Man suckar luften ur sina lungor och upprepar ordet NEJ fler gånger än man någonsin gjort i hela sitt liv under en och samma dag. I ena sekunden kokar man på insidan, men behärskar sig och försöker låta något sådär pedagogisk och förklarande varför man inte får göra si och så, man har tankar på hur jäkla skönt det vore om barnen bara kunde växa upp snabbt snabbt så dom kunde klä på sig sina vinteroveraller själva, utan bök och krångel och en svettig mamma. Och så i nästa sekund, när man närmar sig dagis så stannar man upp en sekund, tar armarna kring dom små och drar dom till sig, blundar och njuter av närheten och att dom faktiskt än sålänge är små och kommer spendera en hel del tid ihop med mig. Hur kan man vara så splittrad i en känsla. Frustration för trots, gnäll och skrik, och en enorm panik över att tiden för just den perioden bara ska ta slut. När man är med om en olycka så brukar dom flesta få upp ögonen för vad livet verkligen innebär, man ska ta vara på det, man ska uppskatta det, göra andra lyckliga och framförallt göra sig själv lycklig. Den där aha upplevelsen fick jag när barnen kom. Det var först då mitt liv blev viktigt på riktigt.
HELG
God kväll (: nu är det helg igen! Underbart. Vi fredagsmyser här hemma, badade för ett tag sen med två vilda barn så halva badrummet är dyblött (; men roligt var det! Fredagsbadet är obligatoriskt här hemma. Dusch blir det oftast annars i veckan.
Sitter nere i källaren. Låter konstigt att säga källaren, IOM att den är inredd som vilket plan i huset som helst. Tre våningar kan man väl säga att vi har (: myser med katterna framför en varm kamin och väntar på att barnens snuttis och apa (nenne) ska torka. Hector och Dorian tyckte att Dorians snutte skulle bada på dagis.. Så i toaletten åkte den. Så Hector tyckte att både nenne och snuttis skulle bada i tvättmaskinen. Kommer ihåg första gången jag satt här nere och såg apan snurra runt runt i maskinen. Minns hur jag ångrade att jag stoppat in honom, men faktum var att den var så jäkla äcklig rent ut sagt så det var nödvändigt :P Hectors trygghet med den där trygghetslukten skulle sluts lukta trygghet och jag såg alla sömnlösa nätter framför mig haha! Men som tur var så var lukten så himla ingrodd så den var kvar.. Hu. Och samma sak med den där gula snuttefilten som Lillebror släpar runt på. Den är med överallt! Har han andra saker i händerna, då löser han det med att stoppa in snuttefilten i munnen såklart! Smart (; hur som helst! Ikväll får dom nybadade barnen rena (ja så gott det går) kompisar att sova med! <3
Efter vi lagt barnen så ska vi äta fajitas och kolla på någon film. Har sett ALLT! Men vi ska nog hitta någonting (:
Nu umgås med barnen innan dom sks sova! Ha en mysig fredag!! PUSS! (:
140115
Hej fina ni. Jag hoppas att ni mår bra och har haft en mysig jul och en bra start på det här året. Mitt liv har ändrats ganska drastiskt sen för två veckor sen. Min älskade Dorian har börjat på dagis. Det känns extremt konstigt att vara ensamma hemma på dagarna, även fast det inte är så många timmar ännu. Men jag saknar honom så det gör ont. Självklart saknar jag Hector också, men Dorian har jag haft så nära mig sålänge och när Hector började på dagis, så fortsatte min mamma ledighet med Dorian. Nu är jag barnlös några timmar varje dag och det känns både skönt och tomt. Det enda som är positivt är att jag kan lägga mycket mer tid på studierna på dagarna och hinna vila upp mig lite, ha egentid och på så vis bli en gladare, roligare, piggare och knäppare mamma. För mina barn tycker nog att jag är tokig när jag springer runt med armarna över huvudet och leker monster haha (; barnasinnet är det inget fel på! Och sen en annan sak. När jag får se dom igen. Och fåt borra in ansiktet i deras hals och bara mysa! Det är väl det absolut bästa med att vara från dom. Att man uppskattar tiden ihop ännu mer. Jag gör allt jag måste när dom inte är med, eller är vakna och lägger all energi, tid och kärlek på dom när dom är närvarande. Närvaro! Medveten närvaro. Tänk att dom där DBT timmarna skulle betyda så mycket. Inte bara då utan längre fram också. Att få lära sig njuta av nuet. Vet inte hur många ggr jag känt hur det värmer och värker i kroppen om vart annat när jag tittar på dom, eller när dom springer fram mot mig med det sötaste leendet och kramar om mig, och lägger huvudet på min axel. Fina små liv. Någon sa till mig att barn bara är ett lån. För när dom blir äldre så är dom helt egna, nu med, men ni förstår vad jag menar.. Det är då, när man hör sånt som man väljer att släppa allt och lyfta upp i famnen och bara ösa över kärlek. Shit vad jag älskar dom! Vansinnigt.
Dagen har varit bra! Min älskling har varit ledig och vi har pluggat, fixat lite hemma (håller på att renovera källarplanet) det bli himla bra faktiskt! Kul med förändring som inte kostar så mycket! Ätit en god middag, gjort en koja på Hectors rum som alla fyra låg i och läste sagor, kramats och tittat på film, och pluggat lite till. Och lite till haha! (:
Men nu sova! Någon ligger redan i sängen och väntar. Så ska ta och borsta tänderna, släcka ner, titta ut på snön som faller ner, ta några djupa andetag av friska luften genom dörren och sen krypa ner i sängen, men varma vetetofflor på fötterna. Puss på er! Nu ska jag ta tag i den här bloggen på allvar! <3
Häromkvällen när jag och pojkarna gick mot pulkabacken <3
Höstlov
Familjen hostar och snorar och har feber men trots det är mysstämningen på topp här hemma. Vi eldar både i kakelugn och i kaminen i köket. Älskar lukten, det är något speciellt med den. Tänkte ta ett bad efter frukosten och smörja in mig, sätta på mig sköna mjukiskläder och krypa upp i soffan och läsa nya topp hälsa med en kopp te. En torsdag som känns som en söndag. För på söndagar gör vi ingenting mer än de saker vi vill. Bara vara och idag blir det en sån dag! <3
Jag ska klura på julpyssel och julbak mm inför jul och dela med mig av här. Många som följt mig ett tag vet hur mycket jag älskar julen. Så det blir nog en hel del att skriva (; men som sagt! Än känns det lite tidigt så jag återkommer med det <3
Hector har höstlov och jag njuter av att ha honom hemma. Skolan har jag fått lägga lite åt sidan, pluggat på kvällar. Men det har det varit värt helt klart! I tisdags var hela familjen i skogen och grillade korv. Det är så bra på det stället, då det är ett litet hus med en grill och det finns även upphuggen ved att ta av. Så vi grillade, myste och gick på upptäcksfärd i skogen (: riktigt bra eftermiddag hade vi <3
Ha en jättebra torsdag så hörs vi snart igen! (Bloggen har strulat för mig därav lite frånvaro)
Min stora kille
Hur herrn äter kräftor
Baka baka liten kaka
Hallonrutor med mandel och kokos har jag och Hector bakat precis. Socker på golvet, äggklet på bänken och hallonröda små handavtryck på den vita bakmaskinen.. MEN vad gör det när man får se sin lilla älskling lycklig? Inget (;
Och så räknade Hector till 20!!! När vi stod och rörde om i bunken. Seriöst! Stolt man blev hehe.
Ikväll myser hela familjen på altanen med en mini kräftskiva! Västerbottenostpajen står i ugnen och kräftorna ska strax läggas upp på fat (: baguette ska vi värma också. Jag älskar kräftor!! Sist vi hade kräftskiva var med några andra föräldrar på neonatalen. Vi blev ett helt långbord! Dekorerade med kräftutsmyckningar och hade såna fåniga hattar (; det har vi dock inte idag! Haha!
Ni är vääääldigt tysta :(
Mammas cooling!
Älskade barn
Blir så glad när barnen leker ihop. Visst har det varit kämpigt i mellanåt med så tätt mellan dom. Men man får ut så mycket också. Nu börjar dom få utbyte av varandra på riktigt! Riktigt kul att se :D
Tillbakablickar Hector
nu är vår älskade son hector här. och det känns helt overkligt att äntligen få se honom. vi har ju haft så mycket föreställningar om hur han kommer se ut och våra gissningar på den lilla näsan, dom långa mörka ögonfransarna, den putiga munnen och mina höga kindben har vi gissat rätt på. den här lilla pojken som var så bestämd på att komma ut till oss trots sin ringa ålder på 29+4 veckor är en bestämt liten man som redan efter tre dagar har fått oss att skratta så vi får tårar i ögonen genom sina hyss i sin kuvör, han har framkallat en riktigt obeskrivligt varm känsla i mitt bröst, han har fått mig att inse vad kärlek till sitt barn innebär och han är "bara" snart fyra dagar gammal. den 31 juli 2011 kl 19:58 hörde jag och sebastian våran älskade hector skrika för första gången. han föddes på naturlig väg vilket känns helt underbart och han var mycket större än vad som var "tänkt" i hans ålder. 1790 gram och 41,5 cm lång och med en kämparglöd som heter duga. stoltare föräldrar får ni leta länge efter. jag älskar honom så mycket så jag går sönder inombords varje gång jag lämnar honom för att sova. varje gång jag har honom hud mot hud mot mitt bröst i timmar varje dag så känner jag mig komplett, hel och lugn i alla celler i hela kroppen. jag älskade honom enormt när han bodde inuti i min mage. och att jag skulle få så starka känslor för honom så snabbt och så intensivt har varit väldigt överväldigande för mig. jag gråter jämt, åt allt, åt inget. jag gråter för att jag känner mig som en usel mamma som går ifrån honom när vi ska sova, jag gråter för att jag är rädd att han ska känna sig ensam, jag gråter för att han är liten och för tidigt född, jag gråter för att han är så fin och underbar, jag gråter för att jag och sebastian har gjort en sån fin liten kille ihop, jag gråter för allt.
han är det finaste jag har. jag lovade hector att han skulle få den bästa starten i livet, och det håller jag än. han är värd det bästa av det bästa och jag och sebastian ska och håller på att älska honom och ta hand om honom och överösa honom med kärlek varje dag. vi byter blöja helt själva nu, vi bäddar om honom när han ska sova och stoppar in den lilla lilla nappen i hans lilla söta mun och lägger hans snuttefilt vid honom. har lika svårt varje gång att gå därifrån.
personalen är så himla gulliga och vi har haft jättekul ihop redan. skämtar och skrattar och har oss. dom är riktigt mysiga här på SÖS där vi blev förflyttade till. dom hade inte plats till oss på huddinges neo avdelning, så när mina värkar började så blev vi körda i ambulans till sös där jag födde hector. dom hade satt dropp på mig för att stanna upp allting, iallafall så jag inte födde i ambulansen. för liten han hade väldigt bråttom ut. när krystvärkarna började och tills han kom ut till oss tog det fyra minuter. fick så kraftiga värkar under hela förlossningen så jag var helt slut i mellanåt. värkarna höll i sig i 5 minuter per värk och med några sekunders mellanrum. hann inte vila upp mig så bra (: men ändå fick jag höra av min barnmorska "fanny, du är som gjord för att föda barn" då fick jag mer ork och ut kom han gosungen! ♥ om det gör ont att föda barn? man har exakt samma värkar och process som med ett fullgånget barn. och ja, det gör ont att föda barn, men jag är extremt tålig när det kommer till smärta. sebastian filmade mig under en av mina jobbigaste värkar och jag är coollugn, andas precis som jag gått profulaxkurs (jag såg en mamma andas på det viset på en unge i minuten) och sen apade jag efter och det gick jättebra. andades igenom alla värkar och hade ingen bedövning och lät ingenting. "du grymtade lite när du tog i där på slutet" haha. ja men annars var jag tyst som en mus ^^ det är verkligen en häftig upplevelse att föda barn, hur kroppen gör och fungerar. det vill jag absolut uppleva igen! för man vet att man får träffa det käraste man har efteråt. då står jag ut med precis vad som helst!
hector mår ovanligt bra, läkarna säger att dom är mållösa, att han är en riktigt kämpe som kommer klara av det här galant. att dom inte har någonting negativt att rapportera till oss och att han snart kan andas helt själv, vilket är jätteovanligt för ett barn i den veckan som kommit så nyligen. dom är så glada för att min bröstmjölk kom igång på en gång, och att jag har så mycket, för att han får min mat och slipper ersättning är guld värt, hans mage mår kalasbra av det. och jag pumpar och pumpar och pumpar. och tuttarna läcker och läcker och läcker. och jag är så glad att jag kan hjälpa hectors mage att må bättre! nu har jag så mycket så jag ska donera mjölk till andra barn som behöver den. kan man hjälpa så självklart!
nu måste vi sova. vi bor i ett jättemysigt rum här. det känns som ett hotellrum (: jättefint badrum med dusch och toalett och handfat och skåp där vi kan ha våra produkter, plattv, mysigaste sängen (bäddsoffa) som vi fäller ner när vi ska sussa. har tagit med massa foton och hängt upp, ljusslingor och fixat det riktigt hemtrevligt! jag trivs här och det är bra (; för vi kommer bo här i runt två månader. sen kommer vår helt underbara kontaktperson markus åka ner med oss till linköping med hector till neo där så vi får vila upp oss där i två dygn innan vi flyttar in i vårt hus. då ska flytten redan vara klar och allt ska vara i sin ordning så det blir lugn och ro när han kommer hem. allt blir inte alltid som man tänkt sig och planerat, men allt blir riktigt bra för oss tre iallafall. jag älskar sebastian så hjärtat snart spricker och att få dela ett sånt fint mirakel ihop med honom är det bästa som finns!
jag älskar att vara hectors mamma. alla säger att vi är som gjorda för att vara föräldrar, för vi beter oss som att vi aldrig gjort annat. och en sån sak blir man väldigt glad av att höra. för vi vill bara hector hans bästa!
Världens bästa storebror
2014-04-26 
20:32:41
